REFERAT – Från 2008 går världen mot en demografisk och ekonomisk vinter. Mellan åren 2008-2010 började den totala produktiva arbetsstyrkan i den rika delen av världen att minska, vilket skapar ett mycket intressant samband med de ekonomiska kriser som startade då.

Under hela mänsklighetens historia har antalet människor konstant ökat. Framför allt under de senaste 250 åren har befolkningsökningen varit exponentiell. Efter andra världskriget har befolkningsökningen varit ännu snabbare och lättnaden efter kriget skapade en globala babyboom som varade mellan 1946 – 1964. Under den perioden föddes det 450 miljoner människor världen över. Sedan 60-talet har den allmänna och akademiska uppfattningen varit att överbefolkning är ett globalt problem. 1971 skrevs boken ”The Population Bomb” som förespådde att hundratals miljoner människor skulle svälta ihjäl under de kommande 25 åren på grund av överbefolkning.

Verkligheten är att i nuläget har tillväxttakten avstannat och i 90 länder föds det för lite barn för att skapa en fortsatt befolkningsökning. Om ingenting förändras kommer det innebära att jordens befolkning börjar minska under nuvarande generation. De samhällsekonomiska konsekvenserna kan bara beskrivas som en demografisk vinter.

Definitioner

Population: Antalet människor som lever i en region

Nativitet: Antalet födslar per 1000 människor i en region

Fertilitet: Antal barn per kvinna och livslängd

Ersättningsfertilitet: Fertilitetsnivå (2,13) som innebär oförändrad population

Fertiliteten har minskat I Europa och Amerika ända sedan den industriella revolutionen, trots det har populationen stadigt ökat. Anledningen är att människors livslängd konstant ökat under samma period. Den högre livslängden beror till stor del på bättre hälsovård och nya läkemedel.

Redan i början av 1970-talet gick fertiliteten hos amerikanska kvinnor under den nödvändiga nivån på 2,13 barn per kvinna och livstid. Detta är inte unikt för amerikanska kvinnor, numera lever hälften av jordens människor i länder som inte har ersättningsfertilitet. En nedgång till under 2,13 innebär inte en omedelbar minskning av populationen, tack vare den parallellt ökande livslängden tar det ungefär en generation innan antalet människor i en region faktiskt minskar. Japan hade enbart en liten babyboom precis före andra världskriget och landet är från och med 2005 i ett stadium med avbefolkning.

På samma sätt som en population kan öka exponentiellt är det även möjligt att en population avbefolkas exponentiellt. Ryssland har idag ca 140 dödsfall per 100 födslar, vilket innebär att landet beräknas mer än halvera andelen etniska ryssar från år 2005 till år 2050. Denna typ av samhällen med fler dödsfall än födslar har en positiv nettomortalitet, vilket innebär avbefolkning. Inom kort kommer hela Västeuropa vara en avbefolkningsregion. Ledande experter har gjort beräkningar att omkring år 2050 kommer världen som helhet ha en minskande befolkningsmängd. Bland demografer har dessa nya trender inneburit att tidigare problem måste ersättas med nya frågeställningar. Bland nationalekonomer är det långt ifrån alla som börjat räkna på vilka samhällsekonomiska konsekvenser en mindre och äldre befolkning för med sig. När allt fler människor lever i städer och får sin uppfattning om samhället från sin vardag med bilköer och trängsel i kollektivtrafiken under rusningstimmarna blir det svårare att uppfatta den faktiska statistiken.

Evolutionsvetenskapligt och biologisk är det ett problem om en art slutar att tillgodose sin egen långsiktiga överlevnad genom tillräcklig reproduktion. Även inom nationalekonomi är det viktigt för ett modernt samhälle att ha tillräckligt med humankapital för att skapa tillväxt och ökad produktion. De två faktorer som styr den totala produktionen i ett land är hur stor befolkningen är tillsammans med hur effektiva människorna är på att producera varor, dvs hur stort humankapitalet är. En befolkning med mindre människor i arbetsförd ålder innebär mindre produktion än tidigare, allt annat lika, det vill säga en försämrad tillväxt. Tack vare den stora babyboom generationen har en betydande del av världens tillväxt under slutet av 1900-talet skapats genom att antalet arbetande människor konstant ökat. Tyvärr har även andelen med högre utbildning också minskat under de senare årtiondena. Den ekonomiska tillväxten blir självklart lidande om antalet arbetare minskar samtidigt som de kvarvarande arbetarna innehar ett lägre humankapital. Det är i synnerhet i åldern mellan 30-45 som människor är som mest innovativa vilket skapar förutsättningarna för den högsta tillväxten.

När ett samhälle får en större andel äldre kommer ansvaret för nödvändig hälsovård och infrastruktur att baseras på en mindre andel yngre arbetare. Resurserna till dessa samhällsfunktioner kommer att tas från funktioner som egentligen är ämnad till yngre generationer, det vill utbildningsväsendet och skapandet av humankapital. I många västländer idag är kvoten mellan arbetare och pensionärer 3:1. Omkring år 2030 kommer denna kvot att avsevärt försämrats till ca 2:1. För de styrande innebär det att skatterna troligtvis måste höjas, vilket i sin tur skapar mindre köpkraft för de yngre generationerna att bland annat investera i sitt eget humankapital. En annan åtgärd innebär att pensionsåldern blir högre, vilket kan vara rimligt, genom att livsängden och hälsan blivit bättre. Mellan åren 2008-2010 började den totala arbetsstyrkan i den rika delen av världen att minska, vilket skapar ett mycket intressant samband med de ekonomiska kriser som startade då.

I nuläget bidrar ca 80 procent av den faktiska befolkningsökningen i de rika länderna från immigranter. I nuvarande takt kommer den typen av kultur som immigranterna för med sig att vara i majoritet omkring år 2050. Amerika har en längre och mer omfattande erfarenhet kring immigration än Europa och hittills har inte någon enskild grupp immigranter helt tagit över den amerikanska livsstilen. Det är dock inte första gången låga födelsetal hotat att utradera ett helt folkslag på den europeiska kontinenten. I det högstående Romariket (50 år före Kristus) under Julius Caesar påbörjades omfattande åtgärder för att säkerställa att de ursprungliga Romarna och deras kulturella och religiösa värderingar inte utraderades. Som historien visade lyckades man inte, utan Rom med Vatikanen blev istället centrum för den kristna världen.

Marknaden för bostäder är någonting som med stor sannolikhet kommer att bli påverkad av en åldrande och minskande befolkning. Marknaden för bostäder består till 85 procent av existerande hem och 15 procent från nybyggda hus. Människor mellan 40-50 år är de som skapar den största efterfrågan på bostäder. I nuläget när den stora generationen med babyboomers inte längre skapar samma stora efterfrågan på bostadsmarknaden, bör priserna sjunka.

Generellt sätt är det lättare för demografer att förutspå framtiden än ekonomer. Exakt vilka räntenivåer eller arbetslöshetssiffror som kommer att presenteras det närmaste tre månaderna är relativt svårt att förutse. Däremot är det lättare att förutspå hur gammal en befolkning kommer att vara om tio år, svaret är att de garanterat blir tio år äldre. Det finns dock undantag, Adam Smith konstaterade redan på 1700-talet att en ökande befolkning är förutsättningarna till ekonomisk tillväxt, medan avbefolkning innebär lågkonjunktur.