REFERAT – Från en intervju av ”FutureMoneyTrends” med författaren och finansanalytikern Harry Dent. Vi har förutspått sedan 2008 att det blir en långvarig nedgång i ekonomin och det är därför vi ser dessa oändliga stödprogram och kvantitativa lättnader med en ekonomisk tillväxt på två procent i bästa fall. De stora årskullarna födda efter andra världskriget är i pension eller på väg att dö ut. De är den största generationen i världshistorien och de kommande generationerna är för första gången lika stora eller ibland lite mindre.

Japan var det landet som första fick den här typen av demografi och deras största generation passerade medelåldern med högst produktivitet redan i början av 90-talet. Detta har skapat en nedgång i ekonomi inklusive fastighetsmarknaden trots att allting i övrigt teoretiskt såg väldigt bra ut för ekonomin, något som vi förutsåg redan då trots att många andra analytiker såg en mycket bra framtid för Japan. Japans fastighetsmarknad har fortfarande inte återhämtat sig trots att det gått mer än 25 år sedan den första krisen inträffade och trots att Japan gjort tre gånger så stora stimulansprogram jämfört med USA. Problemet är att gamla människor dör i en takt som är högre än vad yngre bostadsköpare tillkommer på marknaden, detta innebär ett fortsatt ökande utbud och lägre priser på bostäder.

För första gången i vår genrations livstid, har vi en större ekonomiskt bubbla som spricker. Precis på samma sätt som hände efter det ekonomiska uppsvinget under 1920-talet. När den bubblan sprack under den stora depressionen i början av 1930-talet blev resultatet stora prisnedgångar på alla typer av tillgångar, aktier, råvaror, fastigheter med mera. När väldigt många personer och företag gick i konkurs och inte längre kunde betala tillbaks sina skulder försvann det pengar från ekonomin och alla blev fattigare. Under den tiden var de bästa tillgångarna räntebärande fodringar från mycket stabila företag eller den amerikanska staten.

Min rekommendation till läsarna av vårt nyhetsbrev är att sälja sina aktieinnehav redan nu innan det blir helt uppenbart att börsen kommer att falla. Historiskt brukar aktiemarknaden falla med ca 40 procent under de inledande två månaderna. Detta kom även att gälla nyligen när vi varnade för den Kinesiska ekonomin och mycket riktigt var den inhemska börsen i Kina ned ca 40 procent under de första månaderna under hösten 2015. Se till att sälja av under de perioder börsen får temporära uppgångar för vi ser ingen anledning från de demografiska faktorerna att börsen skall återhämta sig förrän runt 2020 till 2022.

Tyvärr kommer denna nedgång bli värre än den amerikanska bostadsbubblan 2008 för att de enorma statliga stimulanserna har skapat ännu större övervärderingar denna gång. Totalt har det förmodligen skapats runt 12 000 miljarder dollar för utlåning med en nästan obefintlig ränta. Alla dessa pengar har använts till att bland annat låta företag köpa upp sina egna aktier och stater att köpa upp sina egna skulder på andrahandsmarknaden. Detta har skapat högre värderingar som inte beror på ökade vinster i bolagen eller ökad nationell bruttoproduktion. När det är gratis att låna pengar kommer det helt säkert att missbrukas.

Detta kommer inte att leda till hyperinflation något som är en populär prognos bland de som favoriserar ädelmetaller som investeringsalternativ inför den kommande ekonomiska nedgången. När stora mängder pengar blir tillgängliga genom penningpolitiska stimulanser för att åtgärda tidigare överskuldsättning innebär det inte nödvändigtvis att hushållen eller företagen börjar använda dessa lättillgängliga pengar eftersom de generellt sett redan har problem med för mycket skulder. De lättillgängliga pengarna bygger istället upp övervärderingar och ekonomiska bubblor för att företag startar köpa upp sina egna aktier och stater inleder att köpa upp sin egen statsskuld på andrahandsmarknaden. Om inte hushållen och företagen redan varit märkbart överbelånade skulle de gjort att dessa genom realekonomin skapat en tydlig prisinflation på traditionella varor och tjänster för hushållen. Den nuvarande mängden lättillgängliga pengar hamnar mestadels koncentrerat på finansmarknaden och skapar stora övervärderingar för fastigheter och aktier.

Dessa värderingar skapar finansiella bubblor som garanterat kommer att brista och till de som säger att det är orealistiskt brukar jag ställa frågan om de någon gång i historien funnits prisnivåer som ökat exponentiellt under fem till sex år utan att det därefter blivit en markant priskorrigering nedåt? I nuläget bara väntar vi på att den gastronomiska mängden om ca 230 000 miljarder dollar, världen över i total skuldsättning ska börja förfalla utan återbetalning. Förmodligen kommer ca 100 000 miljarder inledningsvis att bara försvinna utan återbetalning, det skulle i så fall vara jämförbart med den andel pengar som försvann under början av 1930-talet.

Detta kommer bli väldigt plågsamt för samhällsekonomin och det är bara att titta på vad som hände under 1930-talet för att förstå vidden av de svårigheter som kommer. I nuläget är den bästa strategin att vara investerad i kontanter eller trygga ränteutbetalande placeringar. Säkra upp pengarna nu för att sedan när det är som värst ha möjligheten att köpa tillgångar med 85 – 90 procents rabatt.

En tillgångsklass som redan nu har hamnat i en trend av nedåtgående priser är råvaror, där vissa råvaror tillfälligt handlas till ett pris lägre än vad den kostar att producera. Stora delar av industrin har överinvesterat och förberedde sig, genom de lättillgängliga pengar som kom från statliga stimuleringar, inför en flera generationer lång högkonjunktur. Nu när den globala efterfrågan minskar utmärker sig dessa belånade överinvesteringar tydligt. Att Kina fortfarande ska ha en ekonomisk tillväxt på mer än sju procent per år måste vara en omöjlighet om det samtidigt är en nedgång i priset på järnmalm, olja och kol på ca 60 – 80 procent. I verkligheten har Kina en tillväxt på ca 2 – 3 procent och har samtidigt överdimensionerat allting i samhället från fabriker, vägar till bostäder. Tyvärr har inte köpkraften hos de kinesiska hushållen hängt med och nu finns det väldigt mycket infrastruktur i Kina som inte alls kommer till användning men som ändå ska genererat pengar till investerare för att kunna återbetala de lån som används för tillverkningen. Detta har en tydlig demografisk förklaring om det inte längre finns tillräckligt många vuxna med stabila inkomster för att använda och betala för den infrastruktur som producerats. Detta är inte unikt för Kina utan gäller för hela den industrialiserade världen. Tyvärr kommer denna ekonomiska nedgång att negativt påverka efterfrågan på det som tillverkas i tillväxtländerna, det trots att dessa länder har en demografisk befolkningspyramid som har förutsättningarna att ge ekonomisk tillväxt.

I Nordamerika påverkas exempelvis många nystartade företag med stora lån inom den innovativa oljeproduktionsindustrin av det låga oljepriset. Dessa bolag är enbart långsiktigt lönsamma med ett oljepris över 80 dollar per fat. De totala skulderna till dessa typer av bolag och projekt uppgår till cirka 300 miljarder dollar, dessa pengar kanske aldrig blir återbetalda till sina långivare. Det kommer förmodligen bli den nästa återbetalningskris som sker i USA. Även om inte den amerikanska ekonomin bygger på oljeproduktion så är det inte bra, men tänk på vad detta kommer att innebära intäktsmässigt och geopolitiskt för länder som Ryssland, Iran och Venezuela? Även Saudierna förlorar pengar kortsiktigt just nu, men långsiktigt kommer de att gynnas om de aldrig behöver rivalisera med den innovativa oljeproduktionsindustrin i USA för att den industrin gått i konkurrs. Det är samma strategi som oljegiganten Rockefeller och hans bolag Standard Oil gjorde för att skaffa sig total dominans inom oljeindustrin under 1800-talet i USA. Förmodligen kommer det inte att bli någon räntehöjning i USA i samband med årsskiftet, istället kommer det troligtvis ett ytterligare stimulansprogram. Problemet är att myndigheterna konstant gör sina åtgärder för sent, de klarar inte av att göra de demografiska prognoser som behövs för att förutspå ekonomins trender.

Den generations som födds runt millennium skiftet kommer att ha andra demografiska värden eftersom de gör många saker senare eller inte alls i livet, som giftermål, antal barn och inträde i arbetslivet. En generations inställning till samhället och ekonomi är i stort beroende av hur de kommer in på arbetsmarknaden. Millennium generationen kommer att vara den första på mycket länge som märker av att bostadspriserna inte konstant stiger, de märker av arbetslöshet och allmänna prissänkningar istället för prisökningar. De kommer att skapa en relativt konservativ generation i kontrast till nuvarande efterkrigsgenerationen som haft lyckan att växa upp med konstant ekonomisk tillväxt under hela sin livstid. Detta till skillnad från sina föräldrar som både upplevt 1930-tals depressionen och minst ett världskrig.

Ur en demografisk synvinkel är de immigranter som kommer till USA från Latinamerika enbart en positiv faktor för landets ekonomi. Däremot är det förståeligt ur ett kulturellt perspektiv att det skapar negativa känslor med mycket immigranter. De flesta industrialiserade länderna har idag inte tillräckligt stora kommande generationer för att ersätta den del av befolkningen som går i pension och inte längre medverkar till den ekonomiska produktionen. Det är enbart de länder som har en omfattande immigration som Kanada, Australien Schweiz som nu klarar sig relativt bra. Det är mycket värre ställt med Sydeuropa, Tyskland, Östeuropa och ännu sämre är det med Japan, Taiwan och Sydkorea där de tyvärr har riktig dåliga födelsetal samt knappt ingen immigration alls. Dessa länder i Asien har bokstavligen en utdöende befolkning och kommer att, om inget görs, se sin inhemska arbetsstyrka och produktion krympa med 30 – 50 procent inom de närmaste decennierna. Generellt sett har immigranter fler barn, de kommer i unga år och är beredda att börja arbeta omedelbart. Det bästa vi i USA kan göra är att vara mer selektiva på det sätt Australien och Kanada valt att hantera situationen. Det motsatta att förespråka en deportation av 11 miljoner immigranter som presidentkandidat Donald Trump gör är det absolut dummaste vi kan göra ur ett nationalekonomsikt och demografiskt perspektiv. Vilka negativa effekter har det på den produktionskapacitet och köpkraft som denna grupp kommer att ta med sig bort från landet? Hur stora resurser kommer att användas för att organisera denna åtgärd? En deportation av dessa människor kommer att bli den största katastrof i landets historia, vi kommer att sätta igån en ekonomisk recession enbart på grund av denna åtgärd.

Det kommer att ske en bredare nedgång i samtliga tillgångslag i närtid och det kommer utveckla sig till den största nedgången på de finansiella marknaderna sedan 1930-talet. Prognosen är att Dow Jones går ned till runt indexnivå 6000, det vill säga mer än 60 procent, under 2016 eller början av 2017. Guld kommer att sjunka till runt 300 dollar per uns vid samma tillfälle som aktiemarknaden bottnar. Olja har vi redan gjort prognoser på att det skulle handlas kring 30 dollar per fat under slutet av 2015 och förmodligen kommer oljepriset att bottna mellan 8 och 20 dollar per fat vid samma tidpunkt som övriga marknader. Detta kommer vara en unik tillfällighet att köpa tillgångar väldigt billigt och strategin är att se till att ha kontanter beredda när botten inträffar. Under denna period kommer det att försvinna enorma mängder pengar från det nuvarande monetära systemet det kommer att uppfattas som en nystart av hela systemet. Amerikanska dollar kommer att fortsatt vara hårdvaluta, även om dollarn inte är på något sätt är byggt på ett bra system har den amerikanska dollarn ändå relativt bättre förutsättningar än många andra valutor runt om i världen.

Ädelmetaller kommer inte att vara till någon större nytta under denna typ av extrem ekonomisk nedgång. Silvermynt är det enda av praktiskt värde som förmodligen kommer att vara till någon praktiskt nytta för vanliga hushåll under denna period. Pengar eller tackor av guld kommer vara för klumpiga att använda för handel mellan privatpersoner. Ädelmetaller har hittills i historien alltid följt med de ekonomiska cyklerna. Guld i synnerhet har ett väldigt starkt samband med inflationen, vilket innebär att hamnar vi i en period där en stor mängd pengar försvinner från ekonomin kommer även priset på guld att sjunka.